När jag byggde den första Malwan för nu drygt 10 år sedan var tankarna att försöka skapa en effektiv maskin för gallring utan att behöva köra sönder skog och mark.

Alla de stora skördarna och skotarna då vägde mer än tio ton, och bredderna var upp till 3 meter. Supereffektiva maskiner byggda för slutavverkning, men skulle man verkligen köra in med sådana farkoster i känslig ungskog? Hur skickliga maskinförarna än var tyckte jag att de körde med för stora verktyg och lämnade breda stickvägar och markskador efter sig.

Idag vet en hel bransch att Malwa-gallring är ett bättre alternativ med minimala markskador och möjlighet till mera virkesrika bestånd. Man vet också att de stora skogsmaskinerna fortsatt att öka mycket i vikt. Många väger nu mer än 20 ton.

Till de som hävdar ett sämre gallringsnetto med Malwa vill jag säga: Ja, de stora maskinerna är oftare effektivare sett till volym per timma, men gallring handlar inte om att ta ut så mycket volym som möjligt, utan att lämna kvar ett livskraftigt och framför allt virkesrikare bestånd. Med Malwa-gallring kan 100 träd eller fler per hektar växa sig stora till värdefullt timmer.

Nu till frågan: Gallrar vi sönder skogen?
Allt fler tecken tyder tyvärr på det. På trettio år har virkesuttagen i Götaland vid förstagallring mer än dubblerats och slutavverkningsvolymerna har sjunkit kraftigt. Mot beräknade 405 skogskubikmeter per hektar till i snitt 289 kubik för Götaland. När vi på Malwa gör beräkningar känns en ökning med 50 % från nuvarande nivåer vid slutavverkning realistisk. Avvikelserna i Mellansverige och norrut är lägre, men stora nog för att bekymra och väcka debatt. 

Min målsättning för nu mer än tio år sedan, ambitionen för Malwa är att bidra till virkesrika, stormfasta bestånd med minimala markskador styr fortfarande vårt arbete. Nu kanske mera än någonsin.

Tack för att du läste. Hör gärna av dig med tankar och kommentarer, gärna via mail.

Magnus Wallin
Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.